oturen fortsätter..
tänk att mitt knä hade blivit så jävla bra innan olyckan var framme igen. .min älskling frida ringde mig idag och jag tänkte gå ut och sätta mig, ta en cigg och babbla 3timmar med henne i telefon. men efter ca 20sekunder la jag på eftersom jag lyckades krossa knät på nytt när jag skulle sätta mig på en stol -.-knät for återigen till höger men denna gång hörde jag världens smäll och smärtan fick mig att börja skaka och hyperventilera. Efter att Kim hjälpt mig in lindade jag om benet och la det högt. Ringde både mamma och sjukvårdsupplysningen. hur fan kan det ta 35minuter att komma fram till dom?sköterskan jag talade med var jättebra och tyckte att jag skulle ta mig in till akuten igen. väl där inne klämde dom och greja. vätska fanns det så återigen ett sticknåls ingrepp.. denna gång höll jag på att kräkas och svimma av smärta. ingenting fick dom ut så fick ett knästöd med mig hem samt smärtstillande och andra piller som ska hämtas ut imorgon. så vips var jag tillbaka på ruta ett. mitt psyke har börjat tagit stryk vilket tär mer på mig än själva skadan i benet. men förhoppningsvis löser sig knäät med tiden och jag slipper känna mig som en belastning på omgivningen. läkaren som utförde sticknålsgrejen har jag gått på maserskolan med. känns mer som att man litar på folk man känner igen än totala främlingar, dock hade jag inte blivit ledsen om min förra läkare Edwin dykt upp. han var en riktig jävla guldklimp .
Kommentarer
Trackback
Allmänt